D - Läkare kan också drabbas av ätstörningar

Nu ska jag skriva något som kommer att klampa både Ragnhild och Knut på tårna, men jag kan ana även Isabelle då jag själv just nu står med stilettklacken på vänster fot djupt nedkörd i min högra stortå (det gör ont - kan låta aningens osmidigt att klampa sig själv på tårna, men here we go). Ber om ursäkt till alla inblandade i förskott (OBS - ej till Knut och Raggan, de förtjänar stilettklackar på fler än ett ställe).

Jag vill börja med att berätta något som kanske förvånar, men även öppnar ögonen och klargör saker för vissa utav er. Jag såg nämligen en kommentar här på bloggen där någon påpekade att hen "trots att hens föräldrar är läkare hade drabbats av en ätstörning", som att det vore något anmärkningsvärt.

Precis som att en läkare inte kan undvika att drabbas av fysiska åkommor som förkylning, cancer eller njursten, så kan de heller inte undvika psykiska besvär som depression, schizofreni - eller ätstörningar. Det är jag ett levande exempel på. Trots att jag tvättar och spritar mina händer noggrant mellan varje patient så blir jag förkyld ibland och får magsjuka efter att ha undersökt tillräckligt många på infektionsakuten i vintertider.

Ja, och drabbas av en ätstörning. Och inte kunde jag undvika den heller, när jag såg de tidiga varningssignalerna. För hur mycket jag än insåg vad som var på väg att ske, så hade Ragnhild redan börjat infiltrera min doktorshjärna. Jag var liksom inte mer motståndskraftig än någon annan, bara för jag hade utbildning inom ämnet. Precis som att jag inte kommer att automatiskt kunna stoppa tumörer, sarkoidos eller lunginflammationers framfart i min kropp heller. Att vara läkare gör mig inte på något sätt immun mot en ätstörning (TYVÄRR - I wish liksom) (Ragnhild does not wish) (Raggan har ingen rösträtt. Hon är omyndigförklarad. Om och om igen).

Vad jag däremot kan göra - precis som alla med en ätstörning (det är liksom inte på något sätt annorlunda för att jag är läkare. Sjukdom som sjukdom!) - det är att påskynda läkningen. Och det är egentligen det jag vill skriva om, och där stilettosarna kommer fram. Men hallå här har jag redan hunnit skriva manuset till en halv triologi typ, så det får väl bli ett eget inlägg då. På återseende.