Att prioritera sig själv är inte detsamma som att vara egoistisk

Att vara egoistisk klingar illa i många öron, är förknippat med att vara dels självisk men också omoralisk vilket man inte ska vara. Själv har jag alltid varit livrädd för att uppfattar som just egoistisk och självcentrerad och har därför många gånger prioriterat bort mina egna känslor och behov i förmån för att tillfredsställa andras. Tills nu och på senare tid har jag tvingats bli mer observant på min kropps signaler och behov för att ens klara av min vardag som med anoexia är en ständig kamp. Har helt enkelt inget annat val än att sänka de höga prestationskrav som jag annars alltid ställer på mig själv och skifta fokus från att hela tiden prestera till att försöka må bra göra saker som främjar mitt välbefinnande snarare än bekräftelsebehov. En förändring som i sin tur har krävt att jag ifrågasatt hela mitt värdesystem.

Med mental träning kämpar jag just nu stenhårt för att inse mitt egna värde och det faktum att mina behov är precis lika viktiga som alla andras, att dem också är värda att tillgodoses. Detta hjälper mina regelbundna coachande samtal med min mamma mig med och under de senaste månaderna har jag verkligen börjat bli tryggare i mig själv, börjat låta mig stå i centrum i mitt liv vilket borde vara en självklarhet för alla.

Just nu unnar jag mig långa bad och promenader för att det får mig att må bra, säger också nej till saker som jag tidigare har sagt ja till endast för att vara andra till lags. För att bli en bättre familjemedlem, partner eller vän krävs det ibland att vi lyssnar på vår inre kompass och uppfyller våra egna behov för annars blir det också svårt att tillfredsställa andras och detta i sin tur är inget som gör oss till egoister.